Mata islandshästar | Paulina Gunnardos blogg

Vi har lyxen att bo granne med ett gäng islandshästar och ett gäng får. Och lyxen att ha en granne som låter oss gå in och mata. Jag njuter så av att få nosa lite på dom när jag är där. Och att lyssna på ljudet när de står och tuggar hö.

Hästar har en lägre andningsfrekvens och en högre kroppstemperatur än oss människor. Vi smittas av andras känslor och kroppsspråk, men det är inte bara människor som "smittar" varandra utan även människa och djur. Hästarnas lugna andning och värme smittar på nå vis. Med dom bara är man. Underbart.

Två dagar i rad har vi fått komma dit och mata. Och nu i dagarna ska vi dit igen. Men jisses vilken respekt man har för dessa djur alltså. Snälla men stora och starka.

Rätt vad det är står man där och så dyker det upp ett stort hästhuvud i ansiktshöjd bakom en. Eller så har man en som är väldans nyfiken på om man har något gottis i fickorna och buffar på en. Fina, fina underbara djur!

Fåren var lite mer avvaktande och har kommit fram när vi har gottis med oss. Men en av dom var modigare än de andra. Hon kom fram och åt och H fick klappa henne. Till slut vågade även de andra sig ut.

[caption id="2193"] Dags att rulla hem..[/caption]

Och det är också lite häftigt med att besöka så stora djur med barnen, att barnen, trots att de är så mycket mindre, behöver visa att de är vänliga och vill dem väl. Och de där fåren, som står och glor på en, inte riktigt vågar sig fram.. tänk att de är mer blyga än oss. Att man då som barn kan hjälpa en annan liten individ fram för att våga ta lite hö. Det är fint.

Vad har du för erfarenhet av djur?