Tid och tystnad - vår tids lyx? | Paulina Gunnardos blogg

Jag gick och tänkte på tid och tystnad som vår tids lyx på kvällspromenaden med hunden. Att det finns något sorgligt och lite tragiskt med det. För visst är det väl så? Att just tid och även tystnad är något många av oss skulle önska att vi fick mer av.

Det slog mig att jag skrivit om det i ett gammalt blogginlägg, under en tid då vi bodde i stan. Där skrev jag såhär:

"Vet ni vad jag tycker känns lyxigt? Tid och tystnad. Igår var vi ute på Blidö. Vi promenerade i skogen, grillade korv åt barnen i öppna spisen och ägnade dagen bara åt att umgås. I all sin enkelhet. Borta från tung trafik, en massa ljus och ljud, som det är där vi bor i Stockholm. Vi tog färjan hem när det hade blivit alldeles bäcksvart ute. Jag njuter verkligen av sånt. Att få vara i lugn och ro. Att få återhämta sig. Vår tids lyx är väl ändå tid och tystnad."

Idag bor vi på en plats där det kan bli rätt mörkt. Där det är rätt tyst. Där jag har skogen, åkrar och ängar. Jag älskar det. Men det handlar inte bara om det.

Det är fortfarande så att den stressrelaterade ohälsan är hög och att kvinnor är överrepresenterade vad gäller stressrelaterade besvär. Något är knas när det blir så på gruppnivå, under så lång tid.

Tid och tystnad är något jag tror vi behöver mer av för att må bra. Att det är en lyx med tid och tystnad låter fint och kanske ändå ska ses som något lyxigt, men kanske säger det också något om hur mycket vi pressar in i vardagen idag?

Vad tänker du om det?