Paus och sashimi | Paulina Gunnardos blogg

Vi har inte bara ätit mat. Vi har ätit mat utan att bli avbrutna. Fått fylla på glas. Hämta papper. Torka munnar. Svarat på tusen frågor. Bett en liten person att försöka hålla sig kvar vid matbordet istället för att sitta under eller på någon sekund befinna sig i ett annat rum. Sånt där som ingår i uppdraget förälder.

Ljuvliga småbarnsår. Ljuvliga, älskade ungar. Fantastiska familjeliv. Tacksamheten för dem och för oss är enorm.

Och så oerhört skönt att få en liten paus. Få äta i lugn och ro. Prata ostört. Komma hem med ny energi. Känna kärleken som ständigt bubblar över och ta nästa måltid och allt som ingår i föräldraskapet med nya krafter när munnar ska torkas, när tusen frågor ska få svar och en liten person behöver få i sig lite mat trots att det spritter i de små benen.

Och att få en stund med min man. Han som jag delar vardag med. Det mesta i livet.

Värdefullt var det (och rackarns gott).