Hjärtat glatt, huvudet trött och personligt rekord

Barnen sover, midsommarafton och midsommardag är förbi. Likaså bad (hurra) , äta på Mc Donalds (hurra) och diverse annat som hänt och som ingår i dagar med barn.

Och här sitter jag och funderar. Hjärtat är glatt. Huvudet är trött.

Jag har tidigare beskrivit hur föräldraskapet inneburit enormt mycket personlig utveckling för mig. Det har funnits och finns saker som utmanar. Det värsta som utmanat, och som varit riktigt riktigt svårt i livet, ligger tack och lov bakom oss nu. Men det har därför varit extra viktigt att hitta sånt som jag mår bra av, som ger återhämtning och som laddar upp - för att jag ska orka med det som är viktigast av allt i livet. Tänk om man hade varit Gud. Med oändligt med kraft och vishet. Det hade varit något.

Nu är varken du eller jag Gud, utan helt vanliga människor. Människor som kan bli fyllda av glädje och människor som kan bli trötta, som har fel och brister och som måste upptäcka gränser för vad det finns ork till och inte. För mig är det en nöt att knäcka och något jag hela tiden lär känna mer och mer.

En sak som gjorde mig glad var att jag slog personligt rekord (sedan jag började springa igen efter andra barnet). Kroppen som varit så trött, så trött. Den får kraft igen. Jag springer. Och jag springer milen igen. Hela tiden lite snabbare, lite längre. Styrkan kommer tillbaka. Benen bär och jag älskar det!

Tider kommer och tider går. Imorgon är en ny dag. Då blir det kyrka och kanske häng med kusiner igen. Gunga i trädgården och fika i vår nya lilla hörna med utsikt där vi ställt utemöblerna och en fin bänk jag hittade på loppis. En ny dag att lära känna sig själv lite lite bättre. Bli starkare och klokare och fylla hjärtat och livet med mer av det som ger mening.