Fick in lite träning igår, först tillsammans med barnen (lite småkaosigt) och sen medan de såg på film och åt sitt lördagsgodis. David höll på med fasaden hela dagen så jag höll ställningarna hemma. Vi tog några korta danspass först, där mitt fokus mest handlade om att vara i rörelse överhuvudtaget och peta in det som gick. Henny dansade på för fullt och Othilia ägnade sig åt att se till att hon fick precis just den platsen på mattan hon ville ha (därav inslagen av kaos), att dansa och att bygga lite koja. Glad att i alla fall jag och Henny kan göra en del ihop numer. Hon gillar att dansa och vara i rörelse, så det finns flera familjepass vi kan ta tillsammans. Jättekul! Sen blev det film och lördagsgodis för dom och ett träningspass för mig med fokus på överkropp. Just nu är det mest för att "väcka" kroppen, få igång blodcirkulation och släppa på spänningar som hängt med ett tag. Jag tog fram mina små hantlar som jag tyckte vägde ca ungefär ingenting förr i tiden, när jag gymmade och löptränare flera gånger i veckan. Men det var ju ett gäng år sen.. och fy så svag jag blivit jämfört med då. Ingen skön känsla att känna det, när det är så påtagligt att kroppen tagit stryk under åren som kantats av sorg, stress och sömnbrist. Som tur är finns det tid nu att vända det och ta hand om kroppen. Det kändes så oerhört skönt att få in det träningspasset. Får se sen om jag fortsätter med hemmaträningen eller om det snart är dags att kliva in på gymmet igen. Oavsett vad, self-care FTW. Det där behövdes. Här har jag skrivit lite om det som kallas för återhämtningsbeteenden, om du är nyfiken.