En tillräckligt bra förälder

En bra förälder. En sån vill vi vara. Men hur är en bra förälder? Och en "tillräckligt bra" förälder, hur är en sån? Räcker det att vara tillräckligt bra?

Det är vanligare än man kanske tror att föräldrar har höga krav på sig själva. Föräldrar idag är väldigt medvetna i sitt föräldraskap och vi granskar oss själva, ibland med ganska kritiska ögon. Vi värdesätter föräldraskapet och vill göra det bästa för våra barn. Samtidigt står vi med andra sorts utmaningar än föräldrar gjort tidigare. Vi försöker räcka till på flera fronter. Vi ska ju inte bara hinna vara bra föräldrar, vi ska också klara av ett arbete som upptar en stor del av dagen och så hemmasysslor på det. Vi är föräldrar i en tid där svar på våra funderingar finns att få i mängder av information, tips och råd om vad ett lyckat föräldraskap egentligen är - som om det finns ett facit vi själva inte har.

Det är i grunden bra att värdesätta föräldraskapet, vilja göra det bästa för sina barn och se betydelsen vi har i barnens liv. Barnen är verkligen värda (och har rätt till enligt barnkonventionen) att ha vuxna omkring sig som är måna om att de ska ha det bra. Samtidigt ser jag ofta föräldrar som bär för mycket på sina axlar och har högt ställda krav. De bär på en känsla och tänker tankar om att de inte räcker till.

Känslan av att inte räcka till Känslan av att inte räcka till tynger många. Mammor, exempelvis, är mammor i en tid där bilden av "den goda modern" eller "den perfekta mamman" kan vara svår att leva upp till. Vi kan dagligen jämföra oss med varandra och vi blir matade med tillrättalagda bilder av hur andra lyckas.

Men hur bra föräldrar vi än vill vara så finns det inga perfekta eller färdiga föräldrar. Det finns ingen perfekt värld för barn att växa upp i. Det perfekta föräldraskapet är en myt. Det finns ingen förälder som aldrig googlar, frågar, funderar. Aldrig känner sig osäker, aldrig gråter, aldrig blir frustrerad eller har dåligt tålamod. Ingen förälder som känner sig helt och fullt tillräcklig jämt. Att bli förälder är att lära känna sitt barn och lära känna sig själv och att möta sig själv i sin ofullkomlighet. Vi har alla tuffa dagar - och nätter.

En bra förälder - hur är en sån? Vår bild av "en bra förälder" rymmer förväntningar och önskningar om hur en bra förälder ska vara. Bilden har förstås skapats utifrån vad vi vet om barns behov idag, men den har också skapats av människor omkring oss, oss själva och den kultur och de normer vi lever i. Bilden av vad en "bra förälder" är har skapats av många människor, över lång tid, men fortsätter påverka vår vardag med barn idag. Vi bär med oss en bild av föräldraskapet redan innan vi blir föräldrar; hur vi ska må och känna oss, vad vi ska göra, hur våra barn ska vara och hur vardagen ska se ut.

En tillräckligt bra förälder Så, vad tänker du när du hör uttrycket "en tillräckligt bra förälder"? Är det en ursäkt för att - egentligen - inte vara tillräckligt bra? Tvärt om handlar "en tillräckligt bra förälder" om att vara en mänsklig förälder. En förälder som gör sitt bästa. Som älskar, lyssnar och tar hand om. Som också tar hand om sig själv.

Det är en förälder som ibland inte vet hur hen ska göra, som ibland tycker att föräldraskapet är svårt och faktiskt inte alltid räcker till. Som behöver be om hjälp och tillåter sig att leva efter "det krävs en hel by för att uppfostra ett barn" , som uttrycket säger. För det är precis så det är. Man ska inte vara ensam.

Hur påverkas barnen? Men barnen, då? Genom att vara "tillräckligt bra" visar vi barnen att det är ok att vara mänsklig, perfekt i sin ofullkomlighet. Tänk att växa upp i en perfekt familj, med perfekta föräldrar, som alltid klarade allt prickfritt - vilket krav det skulle lägga på deras små axlar. Så oförberedda de skulle vara för att bli en del av världen utanför.

Genom att vara "tillräckligt bra" visar vi våra barn att det är ok att inte alltid veta allt och göra rätt i alla lägen, att alla kan bli frustrerade och trötta, men också hur vi kan ta ansvar och klara motgångar när allt inte är lätt. De kan lära sig att tycka om och respektera sig själva, precis som de är.

Barn behöver inte en perfekt värld att växa upp i. Vad de behöver är en trygg, respektfull och kärleksfull miljö. De behöver inte en förälder som ser till att de aldrig är frustrerade eller missnöjda. De behöver bli stärkta med motståndskraft, för att klara motgångar de kommer att möta genom livet.

De behöver inte en förälder som gör exakt allt rätt i alla lägen. De behöver en förälder som är lyhörd för barnets behov och visar att vi försöker och faktiskt gör vårat bästa för att förstå och ge barnet vad barnet behöver. De behöver en förälder som hjälper barnet att sätta ord på det svåra och visar en väg fram. Som ser på sig själv och barnet med vänliga och förstående ögon. De behöver bära med sig en respekt för sig själva och en respekt för sin nästa och lära sig det stora i att ta ansvar och säga förlåt när det behövs. De behöver bli älskade, sedda och lyssnade på. De behöver en förälder som ber om hjälp när det behövs, istället för att försöka vända ut och in på sig själv. De behöver en förälder som visar att en människa inte är perfekt men alltid lika värdefull och att inget kan ändra på det.

Den kärleken räcker långt.