Behovet av stillhet - rastlös av att bara vara

Jag hittade ett gäng gamla bilder från 2017, bland annat en på mig där jag står vid Vänern. Jag hade varit på en plats som skiljde sig markant från den plats jag bodde på då, i Stockholm. Det var stilla . Inte det ständiga flödet av människor på väg någonstans. Inga bilköer, inga sirener från ambulanser och poliser eller reklam i varenda hörn som pockade på min uppmärksamhet.

Jag har fått öva på att vara i stillhet. Faktiskt. De gånger jag behövde stillheten som allra mest blev jag lätt rastlös av att bara vara i stillhet. I alla fall till en början. Satt jag kvar en stund kom sedan tankar som att jag slösar bort tid, att jag ”borde” göra en massa annat och att jag skulle kunna hinna bocka av grejer från mina listor om jag gjorde något istället för att sitta där och slappa. Och att jag avskyr att listorna står där på min whiteboard-tavla utan att prickas av när det finns tid. Som om stillhet och vila var något onödigt. Eller kanske en bonus. Ingen självklarhet.

Behovet av att öva för att kunna vara i stillhet För en del låter det säkert som något märkligt, kanske till och med lite sjukt, att ha sånna tankar och ett sånt förhållningssätt till vila och stillhet. Faktum är att det faktiskt har krävts en del övning för mig för att överhuvudtaget kunna vara i stillhet, att sedan bli kvar i stillheten och att få in det som en vana där stillhet och vila får vara en naturlig del av min vardag.

Visst får jag ofta upp tankar på vad jag borde göra istället, även nu. Som att jag borde vara mer effektiv eller att jag slösar bort tid. Men jag lär mig mer och mer att vilan och stillheten behöver ha en lika självklar plats hos mig och i min kalender som allting annat. Att stillhet och vila inte alls handlar om att slösa bort tid.

Stillhet, vila och återhämtning - en förutsättning för att kunna vara närvarande Stillhet och vila är snarare något jag behöver för att allt annat ska bli så bra som möjligt och för att jag ska må så bra som möjligt. Det behövs för att jag ska kunna vara närvarande i stunden även när det är full rulle och för att jag ska kunna ta kloka beslut. Stillheten och vilan behöver få en chans att vara kvar i mig även när jag presterar som allra mest och när min turbo slås på.

Vilan och stillheten gör det möjligt att vara mentalt närvarande i det man gör när vardagen med jobb och barn snurrar på. Att ge utrymme för vila och stillhet kan göra att den stress man upplever i sin vardag inte tar över och förstör ens omdöme eller skadar kroppen - eftersom för mycket stress och för lite återhämtning ju skadar kroppen och har en tendens att skada ens omdöme.

Idag var en sån dag då jag tog en stund och gick ut i skogen och pratade med en vän i telefon. Ganska länge. Jag behövde det. Det väntas en del beslut som jag behöver tänka igenom och en massa roligt där jag vill ha fokus. Stillheten och vilan behövdes idag. Som tur var stretade inte en massa tankar emot, utan jag kunde tillåta mig att göra så. För jag vet att jag behöver det. För att ladda upp. För att hitta fokus. För att få medveten närvaro i stunder som ska komma.

Hur tänker du kring vila och stillhet? Kring stress och återhämtning? Kring prestation och höga krav? Berätta gärna. Jag är nyfiken och bollar gärna.

Mer om stress och återhämtning i bloggen hittar du här