Tankar just nu | Paulina Gunnardo

Jag har inte lyckats skriva något på hela veckan. Påbörjat att få ner tankar om något som kallas medveten närvaro - eller kanske härvaro - och behov av reflektion i skrift.

Kanske är det så - eller troligtvis är det så - att ledighet gör att tankar får större plats och ges möjlighet att utvecklas och mogna.

I en vardag, i en kultur där mycket går snabbt, får tankar och riktig närvaro sällan det utrymme som behövs. Tror jag. Sällan ges chansen att komma åt djupet. Istället växlar vi mellan flikar, sidor och artiklar vi läser snabbt och snabbt går vidare från - när vi väl får chansen att sitta så. För livet snurrar ofta rätt fort och fylls med en massa annat. Ofta finns saker att göra när barnen vill att vi lyssnar eller tittar på något. Ofta är vi i tanken redan i framtiden, i planering för vad som ska göras härnäst - i eftermiddag, imorgon, nästa år?

När utrymme finns - och jag tar mig de stunden - inser jag alltid att jag behöver mer av det. Som nu. En liten stund i tystnad vid vattnet, där jag ändå trots allt lyckades få ner en del tankar i skrift. En stund där jag stått och tittat på min dotter som sover och är så glad att hon är min.

Imorgon ska det regna och det har börjat mullra någonstans på andra sidan sjön. Men nu ligger vattnet stilla och även äldsta dottern är påväg att somna efter en dag med vänner och bad.

Det låter nästan lite pretto och kanske lite väl carpe diem, men jag ska ta vara på den här stunden. Jag tror vi behöver mer av det och att få med oss mer av sånna stunder även in när vardagen snurrar på igen.