Igår satt jag och David framför brasan (ooootroligt mysigt) och pratade om hur de senaste dagarna varit. Prick just nu tänker jag att det varit som om känslor och tankar har åkt någon slags berg- och dalbana. [video mp4="https://files-aller-blogger-platform.aws.aller.com/uploads/sites/24/2023/01/promenera_i_skog_med_barn.MP4" data-setup='{"fluid": true, "autoplay":false}'][/video]Senaste tiden har bjudit på flera förändringar i vardagen, sjukstuga, inställda planer, mycket tid tillsammans, mycket mys, tacksamhet, djupa funderingar om livet osv. Men tidigare erfarenheter säger mig att om jag bara tillåter mig tid för reflektion och att bara låta det få vara så ett tag, så klarnar det allt mer. Jag tror det kommer mynna ut i något riktigt, riktigt bra. Mitt i allt är jag också vansinnigt pepp på det som ska komma! En riktig ljuspunkt var på nyårsdagen då vi kommit ur sjukstugan och kunde ta en skogspromenad. Gissa om jag var lycklig över att få med hela familjen ut! Jag behöver lixom min dos skog och det är extra fint att få med familjen ut. Dessutom är det betydligt mer behagligt att barnen röjer, hoppar och klättrar i skogen än i vardagsrummet. M.. det vankas en del nytt. Och det kommer bli bra.