Det var så fint för ett tag sedan, när jag kom till förskolan för att hämta dottern. Hon och ett annat barn var inomhus och for runt och städade. De plockade och ställde saker i ordning. "Allt är borta!" säger ena barnet glatt. Ja, allt stod där det skulle stå när det är städat. De var så stolta och glada över att hjälpa till.Deras "fröken" hade nämligen bett dom hjälpa till eftersom hon hade gjort sig illa. De fick stanna inne och få lite lyxig tid bara dom tre, i lugn och ro. Och barnen hjälpte till. Jag tyckte nog min flicka var lite lite längre än annars. Nog för att hon var glad över hur fint de gjort. Så det här med att be om hjälp ibland.. tänk va bra det kan bli. Att barnen ser att en vuxen behöver och att barnen kan göra. Att de blir anförtrodda en uppgift, får ta ansvar och att en vuxen tror på dom. Att dom sen klarar det. Det händer något fint där.Man ber om hjälp när man behöver hjälp och man hjälper andra när man kan. Det skapas en trygghet i gruppen, en styrka i att vi har varandra. I det lilla. I det stora. Bra, va?