Ni vet, när man får sånna där moments. Det här var ett sånt. Solen lyste. Himlen var blå. Barnen hade tagit ut ett litet bord och två små stolar. Jag och David röjde med häcken som skulle klippas och tusen pinnar (med vidriga taggar) som skulle plockas upp från marken. Så tittar jag upp, och där sitter dom. Så fina, så fina.