Sätta gränser - auktoritärt eller kärleksfullt?

Sätta gränser Gränser.. Jag har funderat en del på det och det faktum att det ibland kan vara svårt att sätta gränser - och att hålla på gränserna - för barn. Att tala om gränser kan låta hårt, auktoritärt och tråkigt. Något kan upplevas kränkande eller något som riskerar att skapa konflikter. Lite dåligt ibland, rent av? Eller vad tänker du? Men gränser kan och ska sättas av kärlek. Till sig själv och för andra. Barn behöver gränser för att de behöver oss.

Här kommer ett köttigt inlägg om gränser som jag delat upp med olika rubriker och som avslutas med frågor att fundera kring. Jag är som alltid nyfiken på att höra vad ni tänker, så lämna gärna en kommentar.

1. Sätta gränser för barn - ett sätt att skydda Att sätta gränser för barn kan göras för att vi vill skydda dem från saker. Gränser som "Nej, du får inte springa på parkeringen" sätts eftersom vi vet att deras hjärnor är omogna och att de kan ha svårt att lokalisera var ljud kommer ifrån och ha svårt att hämma impulser. Gränssättning om att inte springa på parkeringen är alltså en mycket bra grej. Det är en gräns som sätts av kärlek. Den typen av gränser sätts för att det vore farligt att inte ha en gräns.

2. Sätta gränser för barn - där vuxna vet mer än barn Gränser som sätts för att vi vill skydda dem från saker kan också handla om att vi vet att de i en del situationer är för omogna för att ta ansvar. Allt som oftast vet barn inte lika mycket som vuxna, som när det är lämpligt att gå och lägga sig, för att få tillräckligt med sömn och vakna utvilad och få chansen att vara glad, njuta av livet och fungera med kompisar. Sånt blir svårare när man är trött. Under barnens uppväxt kommer en rad olika situationer där barn behöver ramar att förhålla sig till för att de ska må bra och få vad de behöver.

3. Sätta gränser för barn - för att utveckla integritet Gränser kan också sättas i kärlek till oss själva. Det handlar om integritet och man brukar tala om personlig integritet och kroppslig integritet. Det finns gränser som behöver hållas för att vi ska må bra helt enkelt. Det kan handla om att vi vet vem som får ta i ens kropp, när och hur. Kliver någon över den gränsen mår vi troligtvis inte bra. Det finns även gränser för vår personliga integritet. Jag skulle exempelvis inte må bra av att någon läste mina hemliga anteckningar, uttryckte sig kränkande om mina åsikter eller om någon skulle kliva in i mitt hem och inte respektera när jag behöver ro.

På samma sätt vill vi ge våra barn gränser i form av personlig och kroppslig integritet. Vi vill att de ska lära känna sina gränser och ha koll på när gränserna förflyttas i takt med att de växer och utvecklas. För det gör dom både när man är liten och när man är stor. Gränserna kan flyttas oftare när man är liten eftersom man mognar och klarar allt mer på egen hand och får en annan syn på sig själva och andra människor. Här kan vi också vara goda förebilder som visar var våra gränser går och visar att det är okej att ha sådana för att vi ska bli respekterade och må bra.

4. Gränser för att vardagen ska fungera Vuxna måste fatta en hel del beslut där barnen är för omogna för att ta ansvar. Därför behövs förstås gränser för att vardagen ska fungera. Det man som förälder behöver fundera på är vilka gränser som är viktigast för att vardagen ska fungera eftersom det lätt kan bli många "Nej".

Läs mer: Mycket tjat och tillrättavisningar? Testa ABC-metoden

I vardagen är det också viktigt att släppa fram barnets önskemål och idéer. De gränser vi kommer fram till att vi behöver för att vardagen ska fungera behöver vi också hålla, trots konflikter, för att vi kan se och behöver ta ansvar för helheten i en familj och se till att vi alla mår bra.

5. Gränser för att framtiden ska fungera Att sätta gränser för barn handlar också om det som ska hända sen. På lång sikt är det mycket viktigt att barn får med sig gränser, ser att de finns, att de hålls och att de förstår varför gränser finns.

Ett barn som levt ett liv utan gränser, eller med färre gränser än vad barnet egentligen behöver, kan få svårt i vuxenlivet. Det kan då bli svårt att förhålla sig till sig själv och andra i relationer, till pengar, pengars värde och konsumtion och till att ta hand om sig själv.

Gränserna varierar under barnets utveckling - lyssna in barnet Var gränser går med barn varierar med tiden, i takt med att barnet växer och utvecklas. Barn behöver allt mer frihet och kan med tiden klara allt mer själva. Det kan förstås göra det svårt att som förälder veta var gränserna ska gå och vilka gränser vi behöver i just vår familj, just nu. Därför tror jag att det då och då är bra att vi föräldrar stannar upp och reflekterar över gränser, som ju är så viktigt. Kika gärna på reflektions-frågorna längst ner.

Gränser ska inte hållas "bara för att". Det måste finnas en poäng med dem. Lika viktigt som att vi sätter gränser för att vi tar ansvar för barnen är det också viktigt att vi släpper fram dem, deras idéer och önskemål. Barn har rätt att göra sin röst hörd, säga sin åsikt och vara delaktig i beslut enligt FN:s konvention om barns rättigheter (som är svensk lag sedan 1 januari 2020). Något facit för hur det ska se ut finns inte, utan det handlar om att vi vuxna har ett förhållningssätt, är inlyssnande och reflekterar över vad våra barn behöver just nu.

Viktigast av allt - sätt kärleksfulla gränser När vi funderar en stund över vad gränser är för något, varför vi sätter dem och att det görs av kärlek, kan det bli lättare att både sätta gränserna och att hålla dem. Även om det uppstår frustration och starka känslor. Konflikter och starka känslor i sig är inte något farligt utan något barnen kan lära sig mycket av - så länge de får erfara och uppleva att de är älskade och att vi vill dem väl.

Frågor att fundera kring Vilka gränser har vi och varför? Det händer att vi har automatiska "nej" till saker. Sådant som fått hänga med utan reflektion. Finns det någon gräns du tror att du skulle kunna släppa lite på? Vad kan den långsiktiga konsekvensen bli av att vi inte håller på gränserna vi reflekterat kring och satt upp av viktiga skäl? Vilka gränser kan förändras snart, när barnet är mer moget?

Väckte inlägget tankar? Tycker du att inlägget var läsvärt? Dela gärna inägget till andra.

Läs mer:

Mycket tjat och tillrättavisningar - testa ABC-metoden Positiv omformulering - sätt ord på det du vill att ditt barn ska göra - snarare än det barnet inte ska göra Läsarfråga: 2-åring som får utbrott