Nej, gör inte så! Kasta inte sand. Gå inte dit. Slå inte lillebror. Nej, vi ska inte äta godis nu. Ta inte bollen. Tjat, tjat, tjat… och så en dos tillrättavisning. Tröttsamt? Ja. Eller hur? I perioder kan det bli mycket tjat, många nej och tillrättavisningar (hand upp alla som känner igen sig). Ni vet, sånt där som kommer när saker redan hänt och vi inte hann förebygga. Vi blir lätt snabba med att säga åt barnet vad hen inte ska göra. Tjat och tillrättavisningar blir segt och jobbigt både för barn och för vuxna. Dessutom är det ju betydligt lättare för barnet att förstå om vi säger vad vi önskar av barnet och vad vi vill att hen ska göra. Ju. Positiv omformulering exempel Positiv omformulering handlar om att vi sätter ord på vad vi vill att barnet ska göra snarare än vad barnet INTE ska göra. Istället för: Gå inte dit! —> Kom så går vi här! Istället för: Kasta inte sand där! —> Här kan du lägga sanden. Istället för: Spring inte i vattenpölen! (hört mig själv säga så mååånga gånger) ---> Gå runt vattenpölen eftersom du inte har stövlar på dig. Istället för: Spring inte i korridoren! —> Ska vi smyga? eller Vill du hålla mig i handen så går vi tillsammans? Positiv omformulering Positiv omformulering är alltså både tydligare och trevligare. Det är inget magiskt trick (tänk om sånna fanns) som gör att barnet låter bli att springa i vattenpölen utan alltid snällt går bredvid eftersom du ber hen göra det. Nä, men chansen ökar om du ber barnet om det du vill snarare än att säga åt barnet vad du inte vill. Dessutom sliter det mindre på relationen om vi ber barnet om det vi vill att hen ska göra istället för att det blir mycket tillrättavisningar. Positiv omformulering tar alltså inte bort det faktum att vi behöver guida barnet i att göra på ett visst sätt (typ skippa pölen pga jätteblött och smutsigt när barnet inte har stövlar och galonisar och sen ska sitta i bilen..). Positiv omformulering alltså. Vad tänker du? Var det hjälpsamt? Dela gärna inlägget i så fall och släng iväg dina tankar i en kommentar här nere. Läs mer: En tillräckligt bra förälder - räcker det? Mer psykologi om barns utveckling hittar du här