Pojkar och känslor

"Att pojkar har känslor och känner sig rädda och ledsna ibland tvivlar ingen på. Men någonstans på vägen från liten pojke till vuxen man händer något."

Satt med grannarna häromkvällen och kom in på ämnet om relationer, kommunikation och känslor. Och därmed även om barnens uppväxt, i synnerhet pojkar, och känslor. Vi har fortfarande ett mansideal och en machokultur som påverkar våra pojkar negativt. Den säger att män helst ska kontrollera känslor, bita ihop, vara stark.

"Äh, va inte ledsen!" "Upp och hoppa nu." "Det där var väl inte så farligt!".

Mycket har ju blivit bättre i vår syn på pojkar och flickor och att både pojkar och flickor ska få känna sig trygga i att visa och uttrycka känslor. Men faktum är att vi sedan lång tid tillbaka har behandlats olika - ibland omedvetet - beroende på om vi vuxit upp som pojkar eller flickor. "Pojkar gråter inte" är ett uttryck som jag tror många känner igen och tyvärr har många erfarenheten av att uppleva att det faktiskt inte varit riktigt lika ok att som pojke få visa sig "känslig" och få gråta när det egentligen har behövts.

Faktum är också att, även om vi kommit framåt, inte är framme där pojkar och flickor behandlas lika. Pojkar och flickor behandlas idag olika och det är så ofta som folk omkring mig har pratat om hur "pojkar är" och hur "flickor är". I ärlighetens namn tycker jag det är rätt tröttsamt att kids placeras in i fack om hur de förväntas vara.

Många pojkar tycker att det är svårt att prata om känslor Att pojkar har känslor och känner sig rädda och ledsna ibland tvivlar ingen på. Men någonstans på vägen från liten pojke till vuxen man händer något.

Många pojkar tycker att det är svårt att prata om känslor. Många får fortfarande höra att de ska vara tåliga och att de inte behöver gråta trots att något faktiskt gjorde ont, gjorde honom ledsen eller rädd. Att gråta ensam och inför andra och söka stöd och hjälp är inte lika vanligt för en man. Pojkar och män är överrepresenterade i självmordsstatistiken. Mansidel och machokultur Vi har som sagt fortfarande ett mansideal och en machokultur som påverkar våra pojkar negativt. Det är ett ideal, en kultur, en norm som säger att män helst ska kontrollera känslor, bita ihop, vara stark. "Äh, va inte ledsen!" Inte gråta och vara rädda. Inte vända sig till en vän och prata om sina känslor.

Istället riskerar känslorna (som ju finns där) att komma till uttryck på andra sätt.

Att mansidealet finns där pojkarna växer upp gör att vi verkligen behöver tänka på att ge alla pojkar tillgången och rätten till sina känslor. Att inte förväntas vara på ett speciellt sätt för att de är pojkar. Att få tillgång till sitt rika känsloliv, det behöver både pojkar och flickor, män och kvinnor. Först då kan de växa upp till hela och trygga individer.

Att få veta att en människa rymmer så många olika känslor, ibland på samma gång, och att vi låter det ledsna få finnas där när det behövs är viktigt. Det påverkar dem inuti nu. Det påverkar dem inuti i framtiden. Det kommer påverka i relationer idag. Det kommer att påverka relationer i framtiden.

Vad tänker du om det?