Lilla tonåren - perioden kring 6-årsåldern

Lilla tonåren ”Lilla tonåren” kallas perioden som kan inträffa kring 6-årsåldern. Att den kallas ”Lilla tonåren” beror på att det kan vara stormigt och att tiden kantas av ifrågasättanden, starka känslor och humörsvängningar. Ens numer ganska stora barn kan plötsligt börja tycka att du serverat "helt fel mat" och absolut inte vill äta, inte klä på sig, inte gå iväg hemifrån, inte gå och lägga sig och kanske blir arg strax efter att ni haft en mysig stund. Som förälder är det inte alltid lätt att förstå eller kunna förutse när de händer. Istället står man där och kliar sig i skallen och undrar vad man ska göra.

Att barn är olika tåls att upprepas. För en del barn kommer "lilla tonåren" tidigare än 6 år och för andra barn lite senare. En del märker inte av detta alls och andra kan nog snarare tänka "så har det alltid varit". Därtill kan andra faktorer påverka hur barnet mår, exempelvis förändringar som förskola/skola, separationer, flytt osv.

Backar barnet i utvecklingen? Under "lilla tonåren" kan det verka som att barnet backar i utvecklingen, men det är snarare så att utveckling går i raketfart framåt.

Barn i den här åldern försöker hitta sig själva och sin plats i tillvaron. Det är inte så lätt. De har börjat klara sig mer på egen hand och kanske börjat få ta mer ansvar. Har barnet börjat i skolan ska man komma ihåg det stora hoppet från förskolan: i skolan ska barnet klara av att hämta sin lunch i matsalen, förstå och följa instruktioner och hantera allt som händer i kompisrelationer mer på egen hand. Vuxna förväntar sig dessutom mer av dem nu än tidigare.

Barn som är runt 6 år kan vilja vara stora och självständiga och samtidigt få vara "små" och behövande. Det är ju helt naturligt hela barndomen egentligen, men kan bli tydligare sånna här perioder. För barnet kan det vara både jättetufft och jätteroligt att klara sig mer själv.

Abstrakt tänkande - frågor om livet och döden När barn är runt 6 år gamla sker också en större utveckling med barnets abstrakta tänkande. Kanske känner du igen att ditt barn plötsligt börjar ställa svåra frågor om döden och rymden, om var barnet var innan det föddes och annat knepigt. De kan börja oroa sig för att hemska saker ska hända och börjar förstå att du inte kommer att finnas för alltid. Därför kan de börja drömma mardrömmar och plötsligt bli oroliga för att du ska dö. Att få fundera och ställa svåra existensiella frågor behövs för att skapa begriplighet i det här livet, som ju innehåller många stora frågetecken.

Det som tidigare fungerat kanske inte fungerar längre Något många föräldrar känner igen är att utbrotten ofta kommer hemma. Det beror ofta på att barnet är tryggt och kan släppa ut känslorna med dig. Barnet behöver få göra det, få tanka trygghet med dig och få veta att hen alltid är älskad, även om allt inte är okej att göra.

En annan sak som många föräldrar känner igen under "lilla tonåren" är att sånt som fungerat tidigare kanske inte fungerar längre. Vad barnet klarar av själv och vad barnet behöver stöd med är en balansgång. Försök att vara lyhörd för vad barnet behöver och klarar just nu. Eftersom det är en balansgång och mycket i förändring kan vi behöva släppa på en del krav och hjälpa barnet lite mer. Lästips: Mycket tjat och tillrättavisningar - testa ABC-metoden

Det måste faktiskt inte vara fel att göra livet enklare både för dig som vuxen och för barnet under sånna här perioder. Påminn dig om det som är viktigast att hålla fast vid och sänk kraven på sånt som kan skapa onödiga konflikter. Det riskerar annars att ta energi från det som är riktigt viktigt. Och det som är viktigt på riktigt: Trots att det ibland kan verka som att barnet inte bryr sig om de gränser du tycker är viktigt att fortsätta hålla är det fortsatt viktigt att förklara för barnet varför du gör som du gör. Gränser ska sättas av kärlek. Den omsorgen och kärleken kommer de bära med sig, även om de inte är nöjda med de gränser du sätter. Lyssna in ditt barn om hen har förslag på lösningar som blir bra för er båda. Det är ett sätt att visa barnet respekt och empati och lära barnet problemlösning - utan att tumma på det som är viktigt. Superbra lärdom att bära med sig i livet.

På andra sidan ”lilla tonåren” Ja, det finns en "andra sidan" av jobbiga perioder. På andra sidan ”lilla tonåren” finns ett barn som har vuxit och utvecklats och, med stöd av dig, har blivit tryggare i sig själv. Barn behöver trygga vuxna genom hela barndomen och det är viktigt att påminna sig om att sånna här perioder med stor sannolikhet är riktigt tuffa för barnet också. Att en förälder står kvar, med kärlek, respekt och omsorg, trots stormiga känslor kan verkligen stärka tilliten och relationen mellan er. Det är trots allt relationen som ska vara bestående. Perioder, som "lilla tonåren", kommer och går.

Lästips: Tillräckligt bra förälder - räcker det? Bättre tålamod med barnen - var som en anka När det vi försöker med inte funkar Dåligt tålamod - därför blir vi arga på våra barn