Hemma hos vän och det fina i det ärliga

Körde över till Mia en kväll för ett tag sen. Hon har just flyttat och när jag kom dit såg jag mig omkring i mörkret och var osäker på vilket av husen på gården hon flyttat in i. Men.. känner jag Mia rätt så följer man piffet. Så, jag följde piffet och tjusig belysning och hamnade rätt! Ja, ni ser ju själva.

Hur denna människa lyckas göra det så fint och mysigt och hemtrevligt på så kort tid (hon är alltså nyinflyttad) - det är lite otroligt ändå. Visserligen arbetar hon med inredning, kostym, make och styling och har ett öga för det där. Varmt och fint var det i alla fall.

Och förutom inredningen - åh, som jag uppskattar att träffa människor man inte behöver ha fasad med. Att man lixom kan ses på riktigt, precis som man är och precis som det är i livet just då. Jag skrev lite om det i ett inlägg här :

"Men när vi möts - två människor - och frågar "Tja, hur är läget?" eller "Hej, hur mår du?" - vad svarar vi då? Och när vi ställer frågan, undrar vi verkligen ? Är vi beredda att lyssna på svaret om svaret rymmer att den vi frågar faktiskt mår okej? Eller inte så bra? Eller att det är lite blandat just nu? Så som livet många gånger är. Blandat av högt och lågt, jobbigt och bra."

Här är inlägget --> Pratar vi verkligen om psykisk ohälsa ?

Jag var både glad och tyngd när jag kom till Mia. Känns skönt att träffa folk man kan säga det till utan att behöva låtsas som att allt är så perfekt, när det inte är det. Ibland är det ju blandat. Och så fick det vara. Bubbel och prat om högt och lågt, roliga resor, roliga människor, ångest, jobb, fina platser och framtidsplaner. Perfekt ändå!

Killen här nedan var nog mest glad och mycket mån om att få hälsa välkommen ;)