Tre kantareller och samtal med en vän

Tog en paus i skogen idag och pratade med en vän. Vi hörs inte superofta och bor långt ifrån varandra. Men kontakten hålls och det är jag så glad för. Det finns ett gäng sånna vänner, sånna där jag inte träffar så ofta men där banden ändå finns kvar.

Det var så fint.. Vi togs en skogspromenad båda två, fast på helt olika platser i Sverige. Och båda gick vi och spanade efter kantareller. Jag hittade inga. Hon hittade tre. (Bilden är en fusk-bild från häromdagen när jag hittade kantareller). Oh, well. Det kändes ändå som att vi var på promenad tillsammans, fast vi bara hörde varandra i lurarna.

Jag hade en förhoppning om att träffa både henne och en annan vän, som bor en bit bort, under semestern, men jag har ju skjutit upp resan till Småland till hösten och jag hoppas kunna hälsa på även henne senare i höst.

Till henne åker jag nog i så fall själv, och det känns lättare att resa iväg från barnen nu än vad det gjorde förr - jag har aldrig gjort det! Aldrig sovit borta från dom en enda natt. Eller jo.. när Othilia föddes fick vi ligga inne på BB några dagar pga det akuta snittet och Henny sov hos sina kusiner. Men inte mer än så. Så dubbla känslor inför det. Kul att komma iväg lite själv en natt, men.. usch vad jag skulle längta efter dom.

Happ.. Här intogs lunchen direkt ur kastrull. Smidigt ändå. Har jag tur blir nästa soppa en kantarellsoppa. Nom nom.

Hoppas du haft en bra dag!