"Såg du vad snabb hon var?! SWOOOSH sa det!"

"Hahaha, såg du vad snabb hon var?! SWOOOSH sa det!"

Ja.. så sa killen på stranden när han såg min yngsta dotter fara förbi. Hon är snabb och piper iväg titt som tätt. Nästan alltid på språng. Alltid något på gång. Redo att dra. Redo att göra.. nåt. Vad som helst faktiskt.

Självförtroendet är på topp. Impulskontrollen och förmågan att förutse risker och konsekvenser är det inte.

Häromdagen var det grannen som skrattade och sa att hon var så snabb. Hon kan fara iväg här bland husen så fort jag vänder bort blicken. Häromdagen tänkte jag plocka några vissna blommor från busken. Bara några. Tänkte att jag måste kunna slappna av, bara en liten stund. Men icke.

Och såhär kan det se ut inomhus. Jag stod och lagade mat. Vänder mig om och ser att vi har gräslös ca överallt. Orkar.inte.bry.mig.

Och gräslös ca överallt har vi haft här ett tag sedan gräslöken kom upp ur planteringslådorna. Men det får vara så. Det kan faktiskt vara lite skönt. Jag måste kunna laga mat utan att springa runt som en dåre och ta ner litet barn från.. till exempel överskåp. Det finns alltid en massa smarta sätt att ta sig upp.

I garderoben tex, högst upp där kan man komma om man drar ut alla trådbacks-lådor och skapar en trappa upp. Sen kan man klättra lite också. Och - vips - så sitter man högt uppe i en garderob. På nolltid. Medan mamman tvättar händerna typ.

Klockan är snart 22. Barnen sover efter lång läggning. Det luktar gräslök. Mamman sitter i soffan och pustar ut.