Podd om sorg, byte av förskola och snodd mörk choklad

Bara onsdag och veckan har rymt en hel del redan. Måndagen inleddes med att vi spelade in ett nytt poddavsnitt (I bil. Bra studio när man inte har studio) , men denna gången var det jag som var gäst! Vilken grej ;) Vi pratade om graviditeterna, om att föda barn, ett akut kejsarsnitt och lite om hur den där första tiden med bebis var med första och andra barnet. En tid som för mig präglades av sorg, jämte det ljusa.

För sorgen var så påtaglig och så nära under de första åren med barn. Och det är en sorg i sig. Min mamma, som jag stod mycket mycket nära, fick cancer. Min pappa var sedan tidigare borta. Samtidigt var min svärfar sjuk. Och även min svärmor hade flyttat till himlen sedan tidigare.

Det var en speciell tid. Speciella år. Mycket oro. Mycket förtvivlan och sorg under sjukdomstiden. Hoppet fanns också där, men tyvärr fanns både oro och sorg - under sjukdomstid och när både mamma och svärfar lämnat jordelivet - så nära. Ständigt parallellt med det andra. Det ljusa, det fina. Graviditet. Nytt liv. Mina fina ungar.

Oh, well. Mer om det när avsnittet kommer. Och det blir förstås fokus på graviditeterna, att föda barn och allt det magiska med det!

I övrigt då. Byte av förskola. Peppen är total! Sömnbristen också (den hör till vid inskolning och stora förändringar). Många möten och likt förra veckan har jag pratat, pratat och pratat (Obs. Upplevelse).

Har även anklagat min man (med glimten i ögat) för att ha ätit upp större delen av min mörka choklad med havssalt. Det visade sig att det hade jag lyckats med alldeles utmärkt själv. Det var bara det att jag satt och kollade på en partiledardebatt då, så jag verkar inte ha varit medveten om att jag nästan åt upp den. Och nu sitter jag och mumsar på det lilla som fanns kvar. Tur jag inte hann äta upp hela. För nu blir det någon form av analys av valet.