Det har varit omtumlande dagar. Förra veckan behövde jag låta vår hund Ponyo somna in. Han var min vän i 12,5 år och vi hängde ihop innan både man och barn kom in i livet. Han har varit min kompis på alla skogspromenader. Varit hemma vid min sida under studier hemma. Med på kontor och hemmajobb. Följt med och praktiserat som terapihund på sjukhus och gett gamla och ångestfyllda lugn och smärtlindring genom att bara vara där. Han har varit en fin vovve som barnen vuxit upp med. Snällare och gladare hund får man leta efter. Han var verkligen fantastisk och jag vill bara ha honom tillbaka!Nu är det tyst och tomt här hemma. Tyst på ett speciellt sätt när man är van vid att det finns en hund här.Sen kom magsjukan. Jag har sanerat för kung och fosterland här hemma i hopp om att ingen annan än en i familjen blev sjuk. Och peppar peppar - ingen mer har blivit sjuk hittills.Nu hoppas jag att det rullar på igen. Men tyst och tomt efter Ponyo lär det vara länge.