3åriga Tim ska utvisas - Nu måste barnets bästa få gå först!

Migrationsverket är beredda att ta hela världen från ett litet barn. Precis så är det. När man är liten är mamma, pappa, syskon och hem hela ens värld. All ens trygghet. Hela ens liv.

För Tim är familjen han levt med hela hans värld sedan han var 11 dagar gammal. Han är snart 3 och ska utvisas till Nigeria. Ett land han aldrig varit i, till människor han aldrig träffat.

Så vad händer med ett litet barn när tryggheten rycks ifrån en? När allt blir annorlunda? När den trygga famnen plötsligt är borta och man inte förstår?

Faktum är att vi sedan länge vet vad som händer med ett barn då. Barnet kan utsättas för svårt trauma. Men Migrationsverket tycks i sin bedömning ha låtit bli att lyssna och läsa och lära av allt det som sagts tidigare om vad barn behöver och vad som kan riskera att skada ett barns hälsa allvarligt. Det är för mig obegripligt hur människor stänger av både öron, hjärta och vett och är beredda att skicka ut ett litet barn från sitt hem till en okänd plats med okända människor.

Har vi inte lärt oss något sedan fallet med "Lilla hjärtat"? Esmeralda, vars död uppmärksammade många på att arbetet med barnets rättigheter måste prioriteras. Vi har tydligen en lång väg kvar. Den forskning som finns har inte nått ut eller kanske inte nått in där den behövs som mest.

Vi vet sedan länge vad den trygga anknytningen betyder för ett barn. För utveckling, för hälsa och välmående. Hur skadligt det kan bli när barnet rycks bort från sin trygga famn. Att man utsätter ett barn för ett TRAUMA.

Och ändå - ändå - anser Migrationsverket att utlänningslagen och den reglerade invandringen ska få stå före BARNET, Barnkonvention och all forskning som finns om vad barn behöver och har rätt till. Det är faktiskt skamligt.

Lagar kan krocka, men här är det uppenbart att barnets bästa måste få gå först. Jag är övertygad om att alla som har någon koll på vad barn behöver, kunskap om barnkonventionen, koll på hur man utreder vad som är barnets bästa tycker att det här är ett felaktigt beslut. Ingen har rätt till ett barn. Blodsband är inte starkast. Bandet mellan barnet och den familj han lever i nu finns redan. Sånna kan man inte rycka undan från en människa.

Barn är på grund av att de är just barn i en mycket utsatt situation när vuxna tar beslut om deras liv. Det är just därför Barnkonventionen finns. Det är just därför röster har höjts under så många år för att de som inte kan föra sin egen talan ska få bli lyssnde på. Det är just därför fallet med Lilla hjärtat blivit så uppmärksammat. Vi har inte nått hela vägen fram. Är det några vi ska kriga för så är det barnen. Det finns mer att göra. Och nu måste vi kriga för Tim.

Uppdatering:

Lagar kan krocka. En av anledningarna till att Barnkonventionen gjordes om till lag var för att den inte hade samma status som svensk lag tidigare, trots att den skulle kunna få företräde när det gällde beslut om barn och vad som var barnets bästa. Nu är Barnkonventionen svensk lag sedan 1 januari 2020. Fortfarande krockar lagar, men det betyder ändå att någon av lagarna kan få företräde.

I det här fallet ställer jag mig tveksam till hur man utrett vad som är barnets bästa (enligt artikel 3 i Barnkonventionen).

Artikel 3: Vid alla beslut och alla åtgärder som rör barn, vare sig det handlar om offentliga eller privata välfärdsinstitutioner, domstolar eller myndigheter ska barnets bästa alltid komma i främsta rummet. Sverige åtar sig därför att ge barnet det skydd och den omvårdnad som behövs, med hänsyn tagen till de rättigheter och skyldigheter som ligger på föräldrar, vårdnadshavare eller andra personer som har lagligt ansvar för barnet. Det betyder att Sverige ska använda alla lämpliga lagstiftnings- och administrativa åtgärder för att genomföra detta.

För att ta reda på vad som är barnets bästa ska man bland annat väga in aktuell forskning, barnets delaktighet och tidigare erfarenhet. Här talar forskning och tidigare erfarenhet för att det inte kan vara till barnets bästa att rycka upp ett barn från sitt sammanhang och sin trygga anknytning för att placera barnet i en ny kontext med för barnet okända människor. Barn har rätt till föräldrar - men föräldrar (och andra vuxna i släkten) har inte rätt till barnet.

Lagar kan krocka. Men barnets bästa, som ska skyddas av Barnkonventionen som numera också är svensk lag, ska kunna ha företräde.