Livet pågår. Det händer mycket på livets alla områden just nu. Det händer en massa fint i vardagen med barnen. Det händer en massa inombords (grubblerier om liv och död och meningen på jorden). Det händer en massa på jobbfronten och jag samlar stoff till kommande bok och preppar föreläsningar. I veckan föreläser jag två gånger om anmälningsplikten när barn far illa, och hoppas att det ska göra skillnad. Trots att det är så mycket jag vill få ut och berätta om, så mycket jag tycker är knas och vill ge mig in i och förändra (just nu en del fokus på MeToo och barnrättsfrågor), så är det som att jag får tunghäfta ett tag. Jag måste lixom få tid att tänka färdigt om saker innan jag sätter mig och skriver. När tankeverksamheten är på nivån ”livet och döden” och beteendeförändring på samhällsnivå är det fint att man kan hänga med barnen och fiska krabbor, upptäcka ”kladdfiskar” och ”kladdmaneter” och göra stora upptäckter i det lilla och enkla. Så länge ska den här stundvis djupt grubblande människan grubbla lite till.