Där gick startskottet för sommarlov! (och lite vardagsrealism)

Där gick startskottet för ett riktigt sommarlov! Barnen har varvat att vara hemma småförkylda, så det har blivit en del sommarlovs-feeling och extra ledigt ändå. Men från och med nu är det sommarlov på riktigt!

Det kommer bli lite småjobbande, men i sakta mak och mer när jag hinner och orkar på kvällen för att förbereda hösten. David kommer att jobba en del eftersom sommaren innebär högsäsong för honom, men jag och barnen ska verkligen ha sommarlov nu.

Men för att vara lite realistisk ska det också tilläggas att jag brukar bli väldigt trött av att vara med barnen själv (kära nån, man får inte glamorisera allt för mycket) . Det är så mycket full fart hemma, ett konstant flöde av ljud och intryck och jag är ofta väldigt slut i huvudet när kvällen kommer och barnen somnat.

Jag läste ett inlägg inne hos Vanja om " hur alla andra har det " och att det är lätt att få en bild av att ”alla andra” har det så himla bra jämt. Och jag tänkte på det angående semester och sommarlov, att även det kan bli förskönat och att det är lätt att tänka att ”alla andra” bara har det harmoniskt och lugnt.

Vardagen snurrar ju och går även på sommarlov. Det tjivas, det gnälls, det skrattas, det bråkas. De leker (läs brottas) och är glada, blir osams och blir sams. Ibland gör vi saker tillsammans och har det hur bra som helst - och ibland måste vi dela på barnen för att frid ska infinna sig.

Det ska tvättas och städas och lagas mat. Planeras och packas till utflykten samtidigt som någon ramlar och slår sig. Minstingen springer och springer och mamman och pappan springer efter så folk glor. Vi varvar underbart och skitjobbigt. Som de flesta andra. Kanske värt att påminna sig om ibland.

Men.. sommarlovet har börjat nu! Peppen är total. Nu vankas utflykter och bad. Startskottet ska firas med glass och jordgubbar. Mums!