Alltså detta att äntligen få vaccin är värt ett eget blogginlägg! Jag har fått en tid bokad i veckan, så nu äntligen är det dags. Dessutom har David, som är ljudtekniker, fått in uppdrag som också är tecken på att pandemin börjar lägga sig. Musiken kommer igång. Vår kyrka öppnar sakta upp igen. Vi kan börja kramas och ses i samma byggnad snart. Det ljusnar äntligen! Vilket år det varit, alltså! Men som vi ändå vant oss vid det här? Intressant hur människan på så många sätt är anpassningsbar. Vi vänjer oss vid sätt att leva. Undra hur snabbt sättet att leva under en pandemi blir ett minne. För ett minne kommer det snart att bli och jag tycker det är såå skönt att se att vi med stor sannolikhet snart snart snart kan återgå till det vanliga. Helt klart värt att firas! Hur och när vet jag inte. Nu ikväll blir det en rostad macka i soffan och en sista grej med skatteverket innan jag ska sova. Men fatta vad fest det kommer bli sen! Yeeeeey!