Tacksamhet över de små stegen

Jag började skriva på ett inlägg imorse men blev avbruten innan jag hann publicera. Det har blivit eftermiddag och arbetsdagen ska snart avrundas för att hämta barn och barns kompisar och göra fredag fast det är torsdag - för imorgon är det midsommarafton!

Hela dagen idag har jag känt en stor tacksamhet över att arbeta med människor, med samtal, med frågor och funderingar på allt möjligt som rör livet. Det är så otroligt fint att få möta andra människor i samtal eller via frågor som kommer till podden, på mail eller i DM:s. Att få skriva och spåna på föreläsningar som ska hållas i höst.

Det är fint att finnas för varandra. Ibland rullar livet på ganska smärtfritt, och det är ju skönt när det är så. Men livet innebär också att vi stöter på utmaningar. Ibland i det lilla och ibland i sånt som känns och är väldigt, väldigt svårt. Sånt där som rör vid en på djupet. Det kan handla om ens eget mående, om oro för barnen, om svårigheter att förstå vad som händer i våra barns liv och hur vi kan hjälpa dem. Eller annat som gör att vi behöver söka oss utåt för att få bolla med någon.

Jag hittade ett citat som jag tycker är så fint, om tacksamhet över de små stegen påväg mot något. Det får mig också att tänka på vikten av att vila i att en del saker tar tid. Det kan vara något som rör barnen, då vi ser ett problem vi vill lösa. Vi vill hjälpa dem, och ofta gör vi det även när det tar tid, är stormigt och inte är en spikrak väg framåt.

Då är det bra att se de där små stegen, värdera dem och värdera det man gör och att man gör så gott man kan. Framåt kommer vi i alla fall. Med oss själva och med barnen.

Jag har just lagt in några nya samtalstider och finns här om du vill bolla något.

Nu ska jag googla Enhörningstårta till morgondagens kalas (som vi skulle ha haft i vintras..) och midsommaraftonsfirande.

Kram