Hm.. var var det nu man skulle rita någonstans..?

Hmm.. var var det nu man skulle rita någonstans? Ja, inte är det i ansiktet i alla fall (som O + kompis ordnade så fint på förskolan) och inte var det på bordet.

Vid förskolehämtningen försökte hon förklara att det minsann inte var hon som ritat sig själv i ansiktet. Och det förstod jag när jag tog undan luggen och såg att det var fint formade bokstäver i pannan, ritade av ett litet barn. De hade glatt suttit och ritat och skrivit på varandra. Ja, varför inte, lixom?

Och sen det här då. Jag bad henne sitta och rita en liten stund medan jag och David åt lite mat och pratade en stund när han kommit hem från jobbet och vi strax skulle lägga barnen. Efter lite stök och röj såg det så lugnt och fridfullt ut där borta vid vår pysselhörna. Och papper och pyssel man får rita och måla på finns det gott om.

Men målningen blev ju riktigt bra. Hon var så nöjd så <3 Hår och fingrar och allt. Lilla hjärtat. Jag förevigade målningen både i pannan och på bordet. Tur att det går att ta bort. Hurra för den typen av bord under småbarnsåren lixom.