Debattkväll i gammalt kvinnofängelse om våldet i skolan

Ja, här satt jag och tog en selfie i smyg. Trots att jag bloggat i flera år och själv tycker att det är trevligt när man ser ansiktet på folk som skriver emellanåt, så tycker jag det känns lite.. ehm, obekvämt att ta en selfie bland folk. Oh, well. Hej i alla fall!

Här, på Pressklubben i Stockholm och ett rum som tidigare varit ett kvinnofängelse, satt vi för en två timmar lång debattkväll om Barnens vittnesmål om brott och otrygghet i skolan. Arrangören Tryggare Sveriges debattkvällar brukar vara riktigt givande. Med fanns också Friends och Sveriges Elevkårer.

Temat för kvällen var som sagt barns utsatthet för våld i skolan. En Novus-undersökning gjord på uppdrag av Friends (som höll föredrag under kvällen) i samarbete med Örebro universitet visar att 7 procent av Sveriges elever i åldern 9–18 uppger att de blivit utsatta för så allvarligt fysiskt våld i skolan att de behövt uppsöka vård. Samma undersökning visar också att var fjärde barn har utsatts för någon form av allvarligt våld i skolan det senaste året (exempelvis kränkningar, trakasserier, mobbning, misshandel). Longotudinella studier (studier som följt människor över tid) visar att mobbning och kränkande behandling som barn/ungdom kan få långsiktiga konsekvenser för resten av en människas liv.

Man kan ju fråga sig.. eller, man bör fråga sig, varför det pågår år efter år.

Förutom att varje människa, liten som stor, ska respekteras för sitt inneboende okränkbara värde (och alltså inte utsättas för våld och kränkningar) så handlar skyddet från våld i skolan också om demokratiuppfostran. Skolan har ett enormt viktigt uppdrag och är en fantastisk plats som kan jämna ut skillnader och ge mycket av det som ungar behöver för att klara sig bra.

Och jag funderar naturligtvis på varför det är såhär år efter år. Många tankar snurrade i huvudet efteråt och jag tror att vuxnas rädsla för att agera, tidsbrist och stress ligger i vägen för mycket gott som hade kunnat göras. Viljan finns hos de flesta. Ambitionerna är höga. Kunskapen, rutinerna och stödet till personal visserligen för lågt. Men såklart kan vi göra något åt det. Vad tänker du om det? Vad tror du att det beror på?

Debattkvällen avslutades och jag tog ytterligare en smyg-selfie i tunnelbanan påväg hem ;)