Nattningen - den mest utmanande och finaste stunden på dygnet

Nattningar.. De stunderna som för mig varit bland de mest utmanande på dygnet tror jag - och samtidigt bland de finaste.

Nattningarna här har inte varit de enklaste om man säger så, och det trots att jag använt mig av nästan alla tips och trix man kan komma på. Det är helt enkelt så att det tar olika lång tid för olika barn och vuxna att varva ner för att kunna somna gott.

Och här har l äggningarna lätt varit lite som ett gympapass i sängen ett gäng år. Det krävs utrymme, tid och tålamod för att det istället ska bli en stund då kroppen kan komma ner i varv. Det behövs stöd från oss. Men när jag själv varit trött har det inte alltid varit så lätt att orka eller att tycka att nattningen är mysig alla gånger.

[caption id="2222"] Boken Ingrid ska sova[/caption]

Men det är bara (obs. "bara") att acceptera att det är så. Jag säger som Ingrid i boken Ingrid ska sova: " Sova är så mysigt. Lugnt och skönt och viktigt ." För det är det. Viktigt. Och man får göra så gott man kan för att det ska bli lugnt och skönt och mysigt. Inte jämföra sig med andra. Alltid utgå från just sitt barn och vad hen behöver.

Och hör och häpna gott folk - när jag var liten kallades jag nattuggla och min stackars mor undrade när i hela friden det lilla barnet (moi) skulle somna.

Och så samtidigt. Nattningen - en av de absolut finaste stunderna. Med vår äldsta, som ligger och lyssnar på ljudbok, kan det vara en fin och lugn pratstund när ljudboken slagits av. Nattningen blir den där stunden då saker som hänt under dagen, tankar och känslor bubblar upp och då vi får en stund att prata om det.

Och med minstingen - när lugnet och tystnaden lagt sig, när man hör de tunga andetagen, när de små benen som sprungit och klättrat så mycket vilar - då är det så himla fint att sitta där en stund och bara ta in att hon är där. Lilla älskade unge.

Hur är era läggningar hemma? Njuter du av dem? Händer det att de är utmanande för dig med ibland? Vad funkar bra hos er?