Det slog mig häromdagen hur mycket som förändrats senaste tiden. Hur mycket som förändras hela tiden egentligen, med små barn. Det är en ständig förändring.Våra läggningar har varit långa och (för mig) rätt jobbiga. Nedvarvningen har tagit tid och både insomning och nattens sömn (med sömnbrist och störd sömn) har mer känts som något svårt snarare än som något härligt. Att inte få sova ordentligt kan verkligen vara dränerande. Men så plötsligt ligger jag där, tätt intill liten. Drar mina fingrar från hennes panna och genom hennes hår. Hör hur hon kommer till ro. Tänker på hur den där stunden plötsligt har blivit en av dagens allra bästa. Den när vi får ligga nära i lugn och ro och då jag verkligen är här och nu med henne. Tar in allt. Njuter.Den är värdefull den stunden och jag är så glad att få uppleva den.